september 13, 2009

Om självdistans och sådär

Jag har det senaste halvåret fått, lite hånfullt höra av vänner och ovänner att jag "inte har någon självdistans". Detta har berott på att jag filmat filmer, sjungit i ett band, skrivit på en hemsida och varit med i pjäser på samma gång som jag ganska kaxigt påstått att jag är jävligt grym på samtliga saker.

(Fotnot: Något jag aldrig påstått är att jag är en poet, sångare, skådespelare mm. Det kan folk få för sig, men jag har aldrig det. Professionella titlar på det sättet har jag aldrig missbrukat.)

Att säga att jag inte har självdistans bara på grund av det har ingen form av grund. Men visst, det finns en påbörjan. Men jag saknar inte självdistans och kommer aldrig göra det. Någon som påstår det har fel eftersom det faller på två, väldigt avgörande punkter. Dessa är:

1. Jag kommer alltid ha samma starka empati för andra människor.

Hur många filmer och liknande jag än kommer spela i så vet jag att man inte kommer någonvart genom att bete sig som ett as. Hur framgångsrik jag än skulle kunna bli på någonting, så skulle jag aldrig bli en "diva".

2. Jag förnekar inte att vemsomhelst kan göra exakt samma sak som jag gör.

Det är här som påståendet faller starkast. Jag har aldrig påstått att jag är den enda som kan filma bra filmer eller spela i pjäser. Jag tror att absolut vem som helst kan bli en framgångsrik skådespelare eller sångare i band.

Men då säger ni kanske: Men Joseph! De flesta människor där ute är makalöst talanglösa på att sjunga. Hur skulle dom kunna bli en framgångsrik sångare?

Jo det ska jag tala om. I alla tider har människor tröttnat på saker. Då blir man kanske sugen på något nytt och ovanligt. Tänk punk. I punk är det nästan meningen att man ska vara dålig. Hur blir man då bra på att vara dålig? Ingen vet. Jag tror att det inte handlar om hur pass talangfull sångare man är för att man ska kunna bli framgångsrik på det sättet. För om man kommer fram till något nytt som lockar människor, hittar sin egna speciella grej så spelar det ingen roll hur jävla många takidaskivor man sålt. Så länge det finns ett utbud för något folk vill ha så kommer det finnas folk som ger oss det.

Och så länge som folk uppskattar det jag gör, så kommer jag att finnas där för att ge dom det.

Och den här kaxigheten är egentligen bara i marknadsförningssyfte. Jag är lika osäker som alla andra.

1 kommentar: